Smiling Jensen

Artikeln om ”Smiling Jensen” finns i Talröret nr 1 1972 och är skriven av Bernt Bostöm.

"The smiling Jensen" förlorade mest på ÖV?

Vem var dansken Albert Jensen?  Få kan sätta namnet i samband med Öresundsvarvet. Trots detta torde det inte finnas någon enskild person, som förlorat så mycket pengar på Öresundsvarvet som just denne dansk. Sedan må man ha varit aktieägare i Götaverken hur mycket som helst.

Riktigt hur många miljoner som Albert Jensen förlorade på sina ekonomiska kontakter med Öresundsvarvet framgår inte av de gamla handlingar som är tillgängliga. Han blev huvudfinansiär under hösten 1916, när grundaren Arthur du Rietz började bli betänksam över det stora kapitaltillskott som fordrades i verksamheten. Första världskrigets rop på tonnage ledde till en våldsam utbyggnad vid Öresundsvarvet

Dåvarande borgmästaren i Landskrona, August Munck af Rosenshöld skrev i Skånes årsbok 1924:

- Ryktet om konsul du Rietz önskan om att intressera andra, som kunde ställa nödigt kapital till förfogande spred sig hastigt. Det var just den tiden (1916--1917), då bristen på tonnage gjorde sig gällande och fartygspriserna rusade på upp på ett oanat sätt. Varven överhopades med beställningar och ett varv, som i likhet med Öresundsvarvet var oberört av äldre beställningar, betraktades som särskilt gynnsamt ställt.

- Två spekulanter anmälde sig. Den ene var den bekante Hannevig, den norske spekulanten som blev Norges rikaste man. Den andre var skeppsredare Albert Jensen från Köpenhamn.

- Herr Hannevig besökte Landskrona. Han kom direkt från New York och disponerade ” vilket som helst belöb”. Ett otal ångare på 17 500 ton skulle byggas på otroligt kort tid och överhuvudtaget fanns inga ledsamheter. Något knussel med pengar eller arvoden var det heller icke frågan om.

- Att vi det oaktat icke vågade oss godtaga herr Hannevig som köpare berodde på, att  varvets övergång på norska händer med all sannolikhet skulle ha vållat, att alla  materialleveranser från Tyskland, det enda  land, som  då  var  i stånd att exportera skeppsbyggnadsmaterial, i  så  fall genast   blivit   stoppade

Det blev alltså Albert Jensen, som skulle föra varvet fram till dess storhetstid.  Det blev också han som skulle få vidkännas de oerhörda förluster som följde av sammanbrottet

Han hade tidigare varit anställd i amerikanska marinen, ett par år agent i Ryss land, en tid verksam i Tyskland och var vid detta tillfälle Hugo Stinnes ombud i Köpenhamn, chef for en stor kolaffär och storredare.    "The smiling Jensen" förde med sig en frisk fläkt av livsmod och företagsamhet, säger Munck af Rosenschöld  i sin beskrivning.

Om han sedan var lika "smiling" när kraschen kom i februari 1922 berättar inte  historien.

Relaterat: