Smeknamn, Öknamn och elaka tillmälen
Smeknam, Öknamn och elaka tillmälen på Öresundsvarvet.
På de flesta arbetsplatser var det mycket vanligt med olika former av ”öknamn” på de anställda. En del kallade det för ”artistnamn”. Hur de olika tilltalsnamnen uppkommit är inte alltid så lätt att reda ut. Vissa blir snabbt så etablerade och välkända att den ”drabbade” själv börjar presentera sig med sitt öknamn.
På Öresundsvarvet som under 1970-talet var uppe i nästan 3 500 anställda fanns en stor mängd Andersson, Persson och Nilsson o.s.v. Tillsammans med vanliga förnamn som Karl (Kalle) Nils och Sven o.s.v. fanns många med samma namn som det gällde att skilja åt i det vardagliga jobbet.
Ibland fick någon namn efter orten eller landskapet han hade kommit från. Exempelvis Kalle Skåning, Småland, Öland, Stockholmaren, Jämtlänningen, Dansken, Polacken, Jonstorparen, Borstahusaren, Saxtorparen , Häckebergaren, Maglasäte, o.s.v.
Andra namn kunde associera till vilket yrke någon hade. ”Smén”,” Sladda-Jönsson”, ”Dykaren” , ”Lill-Dykaren”, ”Ryggsäckasvetsaren”, ” TV-svetsaren”, ”Korvastopparen”, ”Soldaten”, ”Skräddaren”, ”Bagaren”, Bryggaren, Dö-grävaren ” kanske inte direkt hade med yrkesutövandet på varvet att göra
Väl etablerade tilltalsnamn kunde ibland vara så frekventa att många inte riktigt visste vad personens egentliga namn var. Jaffi, Stockis, Kalle Bråttom, Galento , Kalle Gurka, Keller, Ziska, Zamora, Påskliljan, Bror med knuten, Millimetern, Växel, Garvis, Krigsministern, Lärkungen, Excellensen, Greve Persson, Ankedödaren, Kalle Kloss, Dacke, Tolvan, Enslingen på skäret, Sparven, Stöveln, Agenten, Vargdödaren, Myggan, Pibe-Sven, Målle, Dubbelgöken, Snerlingen, Kungen, Jägaren, Svängis, Malte Gis, Figge, Dillinger, Elefantungen, Pygmén, Krokodilen, Hästen, Singelolyckan, Löken, Ragekniven, Sågmyra, Snövit, Ensam på varvet, J 21:an, Notting, Tempis , Boxaren, Texas, men också lite mer elaka som ”Råttan”, Säckabäraren” ”Rasputin”, ”Snus-Otto”, Bildsköne Bengtsson, Fördrängen, osv.
De öknamn som låg på gränsen till mobbing och som kunde vara direkt kränkande hade ibland uppstått på grund av konflikter eller att någon var illa omtyckt. Inte minst kunde vissa impopulära chefer och ackordsprisättare råka ut för detta. Öknamnet kunde då vara kopplat till några personliga egenheter eller lyten som ”Skafferi-knullaren” ”Enarmade banditen” , ”Lyssnaren” , ”Rövslickaren” o.s.v.
På de flesta arbetsplatser var det mycket vanligt med olika former av ”öknamn” på de anställda. En del kallade det för ”artistnamn”. Hur de olika tilltalsnamnen uppkommit är inte alltid så lätt att reda ut. Vissa blir snabbt så etablerade och välkända att den ”drabbade” själv börjar presentera sig med sitt öknamn.
På Öresundsvarvet som under 1970-talet var uppe i nästan 3 500 anställda fanns en stor mängd Andersson, Persson och Nilsson o.s.v. Tillsammans med vanliga förnamn som Karl (Kalle) Nils och Sven o.s.v. fanns många med samma namn som det gällde att skilja åt i det vardagliga jobbet.
Ibland fick någon namn efter orten eller landskapet han hade kommit från. Exempelvis Kalle Skåning, Småland, Öland, Stockholmaren, Jämtlänningen, Dansken, Polacken, Jonstorparen, Borstahusaren, Saxtorparen , Häckebergaren, Maglasäte, o.s.v.
Andra namn kunde associera till vilket yrke någon hade. ”Smén”,” Sladda-Jönsson”, ”Dykaren” , ”Lill-Dykaren”, ”Ryggsäckasvetsaren”, ” TV-svetsaren”, ”Korvastopparen”, ”Soldaten”, ”Skräddaren”, ”Bagaren”, Bryggaren, Dö-grävaren ” kanske inte direkt hade med yrkesutövandet på varvet att göra
Väl etablerade tilltalsnamn kunde ibland vara så frekventa att många inte riktigt visste vad personens egentliga namn var. Jaffi, Stockis, Kalle Bråttom, Galento , Kalle Gurka, Keller, Ziska, Zamora, Påskliljan, Bror med knuten, Millimetern, Växel, Garvis, Krigsministern, Lärkungen, Excellensen, Greve Persson, Ankedödaren, Kalle Kloss, Dacke, Tolvan, Enslingen på skäret, Sparven, Stöveln, Agenten, Vargdödaren, Myggan, Pibe-Sven, Målle, Dubbelgöken, Snerlingen, Kungen, Jägaren, Svängis, Malte Gis, Figge, Dillinger, Elefantungen, Pygmén, Krokodilen, Hästen, Singelolyckan, Löken, Ragekniven, Sågmyra, Snövit, Ensam på varvet, J 21:an, Notting, Tempis , Boxaren, Texas, men också lite mer elaka som ”Råttan”, Säckabäraren” ”Rasputin”, ”Snus-Otto”, Bildsköne Bengtsson, Fördrängen, osv.
De öknamn som låg på gränsen till mobbing och som kunde vara direkt kränkande hade ibland uppstått på grund av konflikter eller att någon var illa omtyckt. Inte minst kunde vissa impopulära chefer och ackordsprisättare råka ut för detta. Öknamnet kunde då vara kopplat till några personliga egenheter eller lyten som ”Skafferi-knullaren” ”Enarmade banditen” , ”Lyssnaren” , ”Rövslickaren” o.s.v.
Skapad: 28 apr, 2024, 11:02 av Ove Elf