Semesterhemmet i Skälderviken
1939 köptes ett område in i Skälderviken som skulle användas till semesterhem för arbetarna på Öresundsvarvet
Ur personaltidningen Talröret april 1947
"År 1939 fick arbetarna vid Öresundsvarvet sitt semesterhem som togs i bruk första gången. Initiativtagare var dåvarande direktören vid varvet C. A. Ridell med benäget bistånd av skeppsredare Sven Salén, Stockholm. Båda ha lämnat ekonomiskt bidrag. Även varvet hade bisträckt med lån, som senare överlämnades som gåva. Rörelsen var igång, genom att alla goda krafter förenats om hjälp i olika former, från högsta ledningen ned till arbetarna själva."
" Under dessa åtta år som arbetarna haft förmånen att vistas kortare perioder på sitt eget semesterhem har intresset allt mer stegrats år från år. Även från rederierna, som låtit bygga fartyg vid varvet, har - från vår sida sett- ett kärkommit ekonomiskt intresse kommit oss till del i form av gåvor, ingen nämd och ingen glömd. Detta har givitvis tryggat ekonomin högst väsentligt och vi hoppas på fortsättning........."
"Även gästernas antal har ökat år från år vilket bevisar att trivseln är god på semesterhemmet. Under den senaste säsongen var antalet gäster 300 under 1.454 dagar. Vill man så räkna antalet gäster under åtta säsonger kommer man till en siffra på omkring 2.000. För närvarande kan högst 50 personer på en gång vistas på hemmet, men vi hoppas att inom en snar framtid kunna bygga; ritningar föreligger i väntan på bygglov."
Foto. Arbetarrörelsens arkiv, Landskrona. Fotograf Bertil Persson
Det blivande semesterhemmet 1939 med plats för 18 personer.
Direktör Ridell "överlämnar" semesterhemmet.
Från invigningen 1939.
1969 firades 30 årsjubileum med pompa och ståt
I huvudbyggnaden fanns matsal och samlingsrum. Gästerna bodde i stugorna som byggdes till efterhand som rederier skänkte pengar till verksamheten. "Norge-stugan" finansierades till stora delar av Norska beställare och "Salén-stugan" av Salén-rederiet.
Semesterhemmets föreståndare under många år, Ove Lindeberg, och Olof Ditlev Simonsen framför "Norgestugan". Rederiet Halfdan Ditlev Simonsen tillhörde en av varvets större beställare av fartyg.
Invigning av "Berntsonstugan" 21 juni 1966. Närmast i bild står Gerhard Berntson med sin maka Daga Berntson. Övriga från vänster är: Lennart Wall, Erik Persson, Göran Lundgren, Knut Engström och Ove Lindeberg.
"Salén-stugan" med plats för 24 personer.
"Wallem-stugan". Fotot från 1954.
I december varje år serverades ett digert julbord på semesterhemmet. Många anställda passade på att åka till Skälderviken och avnjuta läckerheterna
Ur personaltidningen Talröret, oktober 1950:
" Det var en lördagskväll i kräftans och månskenets månad augusti ute i Luntertun i Skälderviken. Den välkända och evigt hjärtknipande Kentucky Home försatte Solbackeluften i dallring. Kanske var det mera välrepeterad skönsång än negroid atmosfär i de tonkaskaderna. I varje fall disponerades röstmaterialet på ett sådant sätt, att det måste glädja nedskrivaren av dessa rader."
" Stämmningen fångade omedelbart själarna runt omkring och om än det vore en överdrift påstå, att vi alla befann oss i extas á la Harlem, så kunde vi i alla fall inte undgå att ryckas med i denna speciella atmosfär."
Artikelförfattare Hans Ekström.
Familj på väg till semesterhemmet med cykel slutet av 40-talet eller början 50-tal. Närmast i bild finns Birgit Wiberg
Lennart Persson skriver i sin artikel i Tidskriften Folk och Bygd december 2010:
"Sommaräventyr på Öresundsvarvets arbetares semesterhem"
"När mor och far började prata om vem som skulle tilldelas samma vecka på Öresundsvarvets arbetares semesterhem i Skälderviken, ja då visste jag att det snart skulle bli sommar. År efter år åkte vi hit och firade en veckas fantastisk sommarsemester, somrar som jag aldrig glömmer."
"När det blev sommar var det först sommarlovet som hägrade, sedan veckan i Skälderviken. Jag väntade otåligt på lördagen då jag med föräldrarna gick till mötesplatsen vid Folkets hus och den väntande bussen. Vanligen tog vi den chartrade bussen, men någon gång cyklade vi hela vägen till Skälderviken. Det var en lång tur på fars pakethållare, men fikarasten halvvägs lockade och sen tyckte man inte att det var så långt kvar."
"Dagarna började med gemensam frukost klockan nio. Gemensam innebar att även mammorna var med och åt. Tanken med veckan var att det inte bara var mannen och barnen som skulle njuta av ledigheten. Även kvinnorna skulle ha ledigt, de skulle inte behöva stå vid spisen halva dagen och serva man och barn."- "Inför varje måltid hörde det till att man ringde i en vällingklocka ute på gården."
"Efter frukost började aktiviteterna. Till anläggningen hörde båten Solglimt. Med Erik Malmsten vid rodret tuffade vi uppför Rönneå till Ängelholm och kajplatsen vid läderfabriken. Strax drog de vuxna upp mot stan, kvinnorna rakt upp mot torget, medan männen efter ett tag tog av mot vänster - mot Systembolaget"- "Men sedan männen inhandlat en halvliter, en rökt korv eller en rökt ål gick de ner till Solglimt och lät sig väl smaka. Här blev nu stämningen hur fin som helst, det glada och gemytliga samtalet mellan männen lockade oss pojkar mer än torghandeln. En massa historier, vanligen från vardagslivet på Öresundsvarvet, bollades mellar historieberättarna och man arpade upp varandra mer och mer medan nivån i halvlitern sjönk."-- "Snart anlände kvinnorna från torghandeln och båtresan tillbaka startade. Man måste ju hinna hem till lunchen! Vanligen serverades det då kallskuret och grönsaker. Och kalvsylta! Den var min absoluta favorit, fanns den inte på bordet, ja då vet jag en som blev mycket besviken. Jag kan ännu idag känna längtan efter den. "
"Barnens paradis"
Utdelning av "gottepåse". Fotot är från 1965.
M/S Solglimt under färd på Rönne å.
"Badliv vid Skälderviken" . Till vänster Elsiy Olsson och Bertil Olsson. Damerna till höger och hundarna vet vi inte namnen på.
Även vuxna kunde passa på och roa sig.
Ur personaltidningen Talröret okt 1949.
" Jag har bevistat semesterhemmet innan men aldrig upplevat så många poänger som denna vecka. Trevligt hade vi det, men regna gjorde det. Därför tyckte vi allesammans att namnet Solbacken inte passade utan villan skulle heta Regnbacken i stället. Det vi var mest besvikna på var att vi inte kunde åka och bada var dag. Roligt var det att åka motorbåt och min far var styrman och vi alla andra var kaptener för vi bestämde lite till mans. Det tråkiga var, tyckte Gerd och jag, att sitta länge vid bordet för man fick tvunget hålla litet bordskick. På lördagskvälIen dansades det och åts varm korv. Bland alla farbröder och tanter var det en farbror som hette Bror Persson. Som Ni vet så är han mycket bra till att trolla, tycker jag. Han trollade för oss bland annat hade han ett stort papper som han rev små bitar av och när han rivit färdigt, vecklade han upp det och då var där ett skepp och ovanför skeppet stod Solbacken. Jag vill gärna fira min semester nästa sommar på Solbacken, men då hoppas jag att det blir vackert väder".
"Britt Hallbäck 11 år".
Erik Persson
Personaltidningen Talröret september 1982.
”Skälderviken till salu. Stängt för sista gången.”
”ÖV:s Arbetares Semesterhem i Skälderviken har stängts för gott. Anläggningen är till salu och efter försäljningen återstår att likvidera stiftelsen och använda innestående medel på det sätt som medlemmarna beslutar."
”En mångårig eldsjäl i stiftelsens styrelse och uppe i Skälderviken har Erik Persson varit. Eller ”Julle” rent och sätt. ”
- Jag har varit kassör i 31 år och jag tror att jag har varit i Skälderviken varenda lördag och söndag på somrarna under den tiden. I början cyklade vi upp men sedan blev det tåg och bil.
- Tänk så mycket som hänt där uppe sedan ÖV-arbetarna tog över 1939. Där har firats födelsedagar, bröllop och dop och jag tror till och med att det hållits begravningsmiddagar i Skälderviken.
SOMMARHUS
”Julie” berättar hur det gick till när fastigheten övergick till att bli semesterhem för ÖV:s arbetare.
- Direktör Ridell och borgmästaren i Landskrona kände direktören för Landskrona Spinneri. Spinneridirektören hade stället i Skälderviken som sommarhus. Det blev affär för 19 000 kronor. Idag är det, enligt en mycket låg värdering, värt två miljoner kronor.
Semesterhemmet är nu till salu och tämligen många spekulanter har hört sig för. l några fall har det varit ytterst nära att försäljningen kunnat genomföras men som ofta sker när det rör sig om så mycket pengar har någon liten detalj lett till att det inte blivit någon försäljning.
- Vi har en duktig mäklare så nog tror jag att vi ska få stället sålt, säger Julle. Hoppas bara att det blir av innan det börjar vandaliseras. Det är det som jag är mest rädd för.
SVÅRT BESLUT
- Efter försäljningen måste det bestämmas hur vi ska göra med Stiftelsen pengar. Det kommer naturligtvis att bli svårt att kunna fatta ett beslut som accepteras av så många som möjligt av medlemmarna.