Öresundsvarvets inbyggda lärlingsskola.
Material delvis taget från Götaverkens koncerntidning 2/1975
Lärlingsutbildning historiskt sett, fram till år 1974.
Liksom sonen fick lära sig jobbet av sin far fick pojkarna på Öresundsvarvet stegvis komma in i arbetet genom att gå som lärling hos en vuxen arbetare. På fyrtiotalet blev arbetstakten högre och arbetarna hade inte tid med att vara lärare samtidigt som de utförde sina arbeten. De som var lärlingar fann sig inte i att inte lära sig något utan de slutade och tog andra arbeten. Därför kände sig Öresundsvarvet tvungna att inrätta en verkstadsskola med riktiga yrkeslärare. Verkstadsskolan var öppen för alla pojkar mellan 14 och 17 år.
Industrin i Sverige satsade under 1951 intensivt på lärlingsutbildning och Öresundsvarvet startade den första augusti sin treåriga verkstadsskola, då med endast 13 elever.
Vinklarna måste vara räta för att övningen skall bli godkänd. Foto: Varvshistoriska föreningen.
I Landskrona tog både Thulinverken och Landsverk efter och satsade också på lärlingsutbildning. Redan året därpå ökades antalet elever på Öresundsvarvet till 50. Intagningsantalet har varierat kraftigt under åren mellan ytterligheterna 210 elever år 1955 och 35 elever år 1970.
Till en början hade man inga egna lokaler utan lärlingarna vistades ute på varvet. En del vuxna arbetare klagade på att lärlingarna ”levde bus” och tyckte därför att de emellanåt behövde ett kok stryk. Men så småningom fick man egna skollokaler för utbildningen.
Verkstadsskolans lokaler på Bruce. Foto. Varvshistoriska föreningen
Tidigare var det vanligt att ungdomarna bodde hemma hos föräldrarna eller inneboende i annan familj. Men då alla lärlingar inte bodde hemma inrättade man, i ett ombyggt gammalt sädesmagasin på Östergatan, ett lärlingshem där pojkarna ibland bodde två i varje rum.(Numera hotel Chaplin) Det fanns plats för 60 elever. I byggnaden fanns också en matsal, samlingssal med radio och grammofon, hobbyrum med bordtennisbord samt ett kvällscafé. Man betalade till en gemensam kassa för inköp av tidningar och grammofonplattor samt till skötsel av den nya ”TV-mottagaren”.
Utbildningen var uppdelad på olika kategorier såsom plåtslagare, mekaniker, rörläggare, elektriker och vissa år även riggare och målare. Alla fick börja med den grundläggande utbildningen som bestod av ett antal olika provbitar, som till exempel att fila sidorna på små10 mm tjocka plåtbitar i räta vinklar, som en instruktör utrustad med vinkelhake noggrant examinerade. Det blev för de flesta lärlingar ett stort antal provbitar innan man fick ett godkännande och kunde fortsätta med nästa moment som kunde vara att på en10 mm plåtbit märka upp och ritsa ett mönster med ett antal parallella linjer med 10 mm avstånd och i 90 graders vinkel. Avståndet mellan linjerna måste vara exakta, om inte så fick man börja om från början med en ny plåtbit. När man fått uppmärkningen godkänd skulle man slå ett körnslag i varje brytningspunkt och körnslagen skulle sitt rätt annars var det till att börja om med en ny plåtbit. Man lärde sig sedan att borra i de markerade körnslagen samt gänga de borrade hålen. Efter genomgången ”grundutbildning” delades lärlingarna sedan upp i de olika yrkeskategorierna för att genomföra resten av den treåriga utbildningstiden. Större delen av eleverna blev plåtslagare eller som det sedan blev ändrat till Skeppsbyggare.
Den praktiska utbildningen varvades med teori. Foto. Varvshistoriska föreningen
Var tar alla lärlingar vägen?
Under åren från 1951 fram till och med vårterminen 1975 har 1217 elever passerat skolan.
Men vad händer med de som tillbringat tre år som lärling på Öresundsvarvet? Det är en tid då de under det första året genomgått en allmän grundutbildning. Andra året har huvudsak ägnats åt omväxlande produktivt arbete. Tredje året har lärlingarna i stor utsträckning specialiserat på just det arbete som de kommer att placeras på då utbildningen är genomförd.
Stor elevrörlighet på 1960-talet
Vid undersökning har man lyckats få fram uppgifter om cirka 2/3 av eleverna som passerat skolan. Fram till 1969 var elevrörligheten relativt stor, framför allt under mitten av 1960-talet. Men från 1970 har större delen av eleverna fortsatt att arbeta på Öresundsvarvet efter avslutad skolgång.
En sammanfattning av undersökningen visar följande:
Skeppsbyggare
År Elevantal Fortsatt
1954-1969 614 186
1970-1974 92 68
Av samtliga skeppsbyggare som fortsatt arbeta på Öresundsvarvet blev 66 förmän, lärare, ritare eller sysselsatta på planeringsavdelningen på verkstadskontoret.
Mekaniker
År Elevantal Fortsatt
1954-1969 100 22
1970-1974 35 23
11 av dem som har fortsatt att arbeta på Öresundsvarvet blev förmän, lärare, ritare eller sysselsatta på planeringsavdelningen på verkstadskontoret.
Rörläggare
År Elevantal Fortsatt
1954-1969 83 25
1970-1974 38 26
9 av dem som har fortsatt att arbeta på Öresundsvarvet blev förmän, lärare, ritare eller sysselsatta på planeringsavdelningen på verkstadskontoret.
Elektriker
År Elevantal Fortsatt
1954-1969 64 17
1970-1974 41 25
5 av dem som har fortsatt att arbeta på Öresundsvarvet blev förmän, lärare, ritare eller sysselsatta på planeringsavdelningen på verkstadskontoret.
Snickare
År Elevantal Fortsatt
1954-1969 59 24
1970-1974 12 12
4 av dem som har fortsatt att arbeta på Öresundsvarvet blev förmän, lärare, ritare eller sysselsatta på planeringsavdelningen på verkstadskontoret.
Möbeltillverkning av elever i verkstadsskolan. Foto. Varvshistoriska föreningen.
Varför sluta? Varför fortsätta?
Karl Gustavsson, skolchef på Öresundsvarvet, har genomfört ovanstående undersökning. Han menar att en väsentlig anledning till att fortsätta att arbeta på Öresundsvarvet efter avslutad utbildning är att de då haft en fast anställning. De har också hunnit rota sig i varvsmiljön. Under de senaste åren har själva arbetsmiljön förbättrats avsevärt, vilket kan ha inverkat på att ett stort antal elever fortsatt på Öresundsvarvet efter 1970. Även om huvudskälet måste förmodas vara den rådande situationen på arbetsmarknaden.
Av de som lämnat Öresundsvarvet efter genomförd utbildning på verkstadsskolan har omkring 50 procent studerat vidare. Även flera av dem som stannat kvar på Öresundsvarvet har vidareutbildat sig, vilket märks bland annat på det antal som blivit förmän, lärare, ritare/ konstruktörer eller blev sysselsatta på någon planeringsavdelning.
Texten i Öresundsvarvets rekryteringsannonser ”En bra utbildning för en säkrare framtid” var alltså inte bara tomt prat. Denna devis gäller än i dag.
Från höstterminen 1975 och fram till 1978 beräknar man ta in cirka 150 elever vid varje intagningstillfälle. Vid intagningen höstterminen 1976 hoppas Öresundsvarvet dessutom att även flickor ska finnas bland de som börjar.
Karl Gustavsson överlämnar en gåva i samband med examen där eleverna fick sina yrkesbevis. Foto. Arbetarrörelsens Arkiv, Landskrona. Fotograf Bertil Persson.