Carl Ridell, VD på Öresundsvarvet 1931-1944


Carl Ridell.



 (Personaltidningen Talröret april 1947)

"När han 1931 tillträdde sin befattning som ledare för Öresundsvarvet, hade lågkonjunkturen ännu inte nått sin botten. Det fordrades verklige krafttag att få igång rörelsen igen, så att varvets resurser åter kunde till fullo utnyttjas. Direktör Ridell var mannen som gjorde det.
Sakta men säkert gick utvecklingen framåt. Båtarna, som byggdes, blev större och större. 1936 sjösattes ”Johanna Thorden” om 6.000 t. d. w., 1937 ”Dagmar Salen” om 9.500 t. d. w. och 1939 ”Janus” om ,15 100 t. d. w.
Men ej endast ”stora” båtar intresserar Direktör Ridell. Han nedlade samma intresse och energi vid byggandet av mindre fartyg. Vi kunna då peka på de W-båtar och bogserbåtar, som byggts vid Öresundsvarvet. Han har mycket stor del i, att de blivit så lyckade.
En stor dag för Direktör Ridell var det, när varvet fick sin flytdocka. Redan 1932 började han arbeta för denna sak. 1936 fick Öresundsvarvet flytdockan, och den affären är nog en av de bästa Direktör Ridell gjort under sin Öresundsvarvstid.
Direktör Ridell är en stridbar man, men en man som strider med blanka vapen. Han säger sin mening till vem som helst. Och sin mening står han för. Vi högakta detta. Han är en skeppsbyggare av den gamla stammen. Han tillhör dem, som varit med om att bygga upp Sveriges anseende som skeppsbyggarenation".

"Född i Göteborg 1877, avlade direktör Ridell examen vid Chalmerska institutet i Göteborg 1899 och blev samma år anställd vid Lindholmens verkstad i Göteborg. Han var åren 1901-1902 verksam som konstruktör vid Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm och ledde då ritkontorsarbetet för pansarbåten ”Wasa” samt torpedbåtarna ”Orion” och ”Sirius”. Sistnämnda år företog han en resa till Amerika och var där under något mer än fyra år anställd vid Fore River Shipbuilding Co, Quincey Mass, såsom ledande ingenjör för konstruktionsarbetet för byggandet av slagskeppen ”New Jersey” och ”Rhode Island” — vartdera om 15.000 tons deplacement – vilka representerade den då för tiden största örlogstypen.”

”Efter återkomsten till Sverige 1907 blev Ridell anställd som varvsingenjör vid Lindholmens verkstad i Göteborg och var som sådan under nära tio år chef för på byggandet av ett stort antal fartyg bland dem statens ångfärja ”Gustav V” och de båda första i Sverige byggda oceanångarna ”Axel Johnson” och ”Annie Johnson”. År 1916 flyttade dir. Ridell till Norge och byggde där Rosenbergs Mek. Verkstads varvsanläggning i Stavanger. Tre år senare återvände han emellertid till Sverige och tillträdde då befattningen som disponent för Erik Brodins varv i Gävle, sedermera Gävle varvs- och verkstads nya aktiebolag, i vilket bolag han till 1931 var verkställande direktör och ledamot av styrelsen. Sistnämnda år övertog han chefskapet för Öresundsvarvet i Landskrona som verkställande direktör och styrelseledamot i detta bolag.”


Carl Ridell gick ur tiden 1962, 85 år gammal. I Personaltidningen Talröret skrev Bertil Karlbom följande minnesord.

”Öresundsvarvets gamle chef, Carl Ridell har gått ur tiden, 85 år gammal. För många av varvets anställda var han endast ett namn - det är nu mer än aderton år sedan han avgick från sin tjänst som verkställande direktör, men vi äldre som en gång arbetade under honom, minns honom med tacksamhet och känner vemod och saknad över att han för alltid är borta.
Carl Ridell kom till varvet år 1931 i en för Öresundsvarvet mycket brydsam tid. Den svåra depressionen, som då svepte över världen, drabbade varvet särskilt svårt. Öresundsvarvet hade aldrig hunnit hämta sig efter lågkonjunkturen på 20-talet, både organisation och ekonomi var mycket svaga och många ansåg varvet dödsdömt.

Det vägrade direktör Ridell att acceptera. Med stor energi och med en stor portion personligt mod och kurage arbetade han mot strömmen till tidvattnet vände. Det är ingen överdrift att ge honom en stor del av förtjänsten av att Öresundsvarvet överlevde krisen och kunde utvecklas till ett livskraftigt och välkänt företag.

Direktör Ridell var en särpräglad natur och hans temperament gjorde det inte alltid lätt att samarbeta med honom, men hans kunnande och hans rättrådighet skapade respekt och vi som en gång var hans medarbetare minns den gamle chefen och skeppsbyggaren med aktning och tacksamhet.”
Bertil Karlbom


Åke Persson anställdes på Öresundsvarvet som ritbiträde 1945 direkt efter han gått ut skolan, och blev senare ritningsingenjör och den förste ordföranden för tjänstemannaklubben. Under åren 1979-1982 var Åke Persson riksdagsman.

Åke Persson: ”Mina minnen är ju i egenskap av springgrabb och ritbiträde. Jag hade ju inte mycket kontakt med ”bossarna” på den tiden, men jag var mycket observant och kom ihåg en hel del ”
- ”Ett minne som jag har var att det fanns en beundran för Ridell som nekade att lämna ut färdigbyggda norska fartyg till ”tyskarna” under 2:a världskriget. Ett av dem byggdes redan 1940 och levererades först 1945 efter kriget till den norska beställaren (HERDIS, min anmärkning) De andra var Atlantic Express och Oregon Express. De tyska myndigheterna krävde av ÖV att de skulle lämna ut fartygen till dem för de behövdes i kriget.”
-”Då visade Ridell sin styrka genom att vara ståndaktig mot de tyska officerarna. Han förklarade att de först måste betala fartygen med fullt pris. Det han inte talade om var att fartygen redan hade betalats av norska beställare utan Ridell ”höll masken”. Så de tyska officerarna som kommit till Landskrona för att hämta fartygen fick inte något med sig.”
”-Så där tyckte jag att Ridell visade ett stort mod och en styrka som jag beundrar”.

”När sedan Oregon Express levererades fick jag, som då var springgrabb, följa med på provturen. Jag minns att jag var så blyg att jag inte vågade be om mat i mässen, så jag fick mest svälta på denna resa.”

”Bertil Karlbom, som då var chef för ritkontoret, hade gett mig uppdraget att som reserv förmedla budskapen mellan bryggan och maskinen. Ett ”komplement” till det ”talrör” som användes mellan bryggan och maskinen. Kommunikationen sköttes genom att vissla i ett talrör som gick ner till maskinen och ropa ut de order som behövdes vid fartygens manövrering. Det fanns ju inte nutidens telekommunikation på den tiden. Så jag fick springa upp och ned i lejdaren med olika order och meddelanden.”

”Att Carl Ridell hade temperament kan följande historia visa, som har berättats för mig.
Ridell brukade sova middag på sitt rum på huvudkontoret på Öresundsvarvet. På ”loftet” i huvudkontoret fanns ritningskopieringen. Här kopierades ritningar med en tämligen bullrig maskin. En dag rusade Ridell upp och var arg för att han blivit störd i sin sömn. Han gav grabben som arbetade med kopieringen sparken på stående fot. Grabben gick ut genom ”vakten” gråtandes och mötte där Karlbom som undrade vad som stod på. När ynglingen berättade vad som hänt sade Karlbom till honom. Följ med mig så skall jag reda ut det här. Så han fick tillbaka jobbet.”

”Detta har berättats för mig så det är inget jag upplevt själv. Men det visar att Karlbom värnade om oss som arbetade på ritkontoret.”


Carl Ridell vid invigningen av Semesterhemmet i Skälderviken 1936.



Skapad: 2 feb, 2013, 21:02 av Ove Elf